bergersdikt

Det är i dina armar jag vill somna,

det är i dina armar jag vill vakna. 

Det är dig mina ögon vill se,

det är din röst mina öron vill höra.

Det är din närvaro jag vill känna

och din frånvaro slippa. 

För din närvaro bygger min lycka

och din frånvaro krossar hela min värld. 

Jag har vänner så fina så vackra. 

Så omtänksamma så snälla. 

Så glädjespridande så roliga.

jag är så tacksam att de finns, 

så tacksam att vinden lät mig hamna här, 

just här där jag hör hemma. 

här där, här där jag vill va. 

 

Blickar syns
blickar känns,

men de säger ingenting. 
Vad du vill kan du väl berätta?
för jag kan inte läsa dina tankar,

läsa dina blickar

eller läsa dina ögon. 

Jag vet ingenting,

men jag vill veta.
Berätta min vän, berätta. 
Jag vill kunna hjälpa. 

Trött på att försöka bli vacker

trött på att försöka bli smal

trött på att leta efter lyckan 

trött på att leta efter svar

visst har jag spenderat mycket av mitt liv till att prestera dåligt 

visst har jag spenderat många av mina dagar i sorg,

även i ilska och hat. 

jag har många dåliga minnen och många dåliga sidor,

men det är de endast de glada stunderna som är värda att minnas.

endast de fina dagarna ska jag spara bland mina minnen. 

endast mina bra sidor ska jag memorera. 

det är så onödigt att lägga tid och energi på allt som är dåligt. 

kanske jag inte föddes till den person jag egentligen vill vara,

men jag lär mig att leva med den jag är och acceptera mig själv. 

så när du trycker ner mig blir jag tvungen att bygga upp något som precis rasat,

men jag är van. 

Så mycket en person kan förstöra. 

Endast en person i denna lilla värld. 
Som för mig gör världen så liten och personen blir så stor. 
Jag vågar inte se framåt. 
Inte se bakåt. 
Jag blundar. 
Varför förstöra? 
Varför ta sönder mig? 
Jag vågar inte längre öppna ögonen. 
Men jag vågade slänga ut dig ur mitt liv.
Det var det bästa jag gjort. 
Dina skador kanske aldrig läker,
men de blir aldrig värre.
Nu kan du inte heller ge mig nya sår. 
Du är borta nu och föralltid. 

Ja ni som är så känslokalla. 
Vad tänker ni? hur är ni funtade? 
Ni ser varken rätt eller fel. 
Ni förstår inte andras sorg,

ni ser bara er egen lycka. 
Som byggs på att såra och provicera andra männsikor. 
I ett samhälle som detta vore det bra att ha respekt för varandra. 
Men det är precis sånna som ni som förstör det. 
Sjuka människor som saknar känslor och medlidande. 
Hoppas ni någon gång förstår.
Hoppas att ni någon gång får hälp.

För ni behöver det, ert beteende är långt ifrån friskt. 

Det jag känner,

det visar jag. 
Det jag vet,

det håller jag inne.

Det jag gör,

blir inte alltid bra.

Men så är det väl för alla.
Det är ju på så sätt vi utvecklas som människor. 

Jag trodde allt skulle förbli svart. 

Känslor kan dö och känslor kan återuppstå. 
Rädsla kan uppstå, men den kan även övervinnas. 
Tankar som styr, känslor som berör. 
Männniskor påverkas av varandra. 
Meningar ristas in. 
Livet är en resa genom många olika frågor som får få svar. 
Jag förstår mig inte riktigt på livet, men jag antar att det är meningen.