I stormens kallaste öga.
När jag ställer mig frågan,
vad ska jag göra?
Tittar jag frågande ut genom mitt fönster.
När jag ställer mig frågan,
vart ska jag ta vägen?
Tittar jag frågande ut genom mitt fönster.
På samma ställe, med samma känslor jag tittat ut genom samma fönster i 17 år.
Kanske dags att en dag sitta någon helt annan stans,
med en annan känsla och en ny vetenskap.
Kanske jag nästa gång sitter på andra sidan jorden?
Kanske jag sitter mitt ute till havs? eller uppe i ett flygplan.
Mina fotspår har försvunnit i stormens starkaste öga,
Mitt hjärta har slått för många slag i detta kalla palats.
Nu är det dags för en förändring,
en utmaning. Jag är starkare än vad jag bevisat för mig själv.
Jag välkomnar mitt gömda jag.
Tes, fina texter är fantastiska! Jag behöver dem för att överleva <3
åh så söt du är mickan :') tack!! jag saknar dig<3 tycker vi får ses snart!