När du behöver någon som mest
Inga bekymmer inga besvär men ändå så otroligt tvär.
Ledsen och nedlåtande utan anledning. Hade hon rätt eller hade hon fel? Hon orkade inte detta mer.
Som om allt blev till luft vilket gjorde att hon tappa sitt förnuft.
Vad det alla som henne försökte dölja det kändes som att få gömma sig i en bölja, fylld av hemligheter ondska och rädsla.
Ingen ville henne se, därför kunde hon aldrig mer le.
Ena året var bäst det andra var sämst.
Hon ville finna kärlek, vänskap och hopp. Men det var som en vissen knopp. Alla hade försvunnit ur hennes levnad var detta något menat?
Kommentarer
Trackback
