Familj
Du kan låtsas som ingenting.
Du kan tysta dina sorger.
Du kan bevara dina hemligheter.
Men du får inte såra de du älskar.
Du kan göra ditt hjärta till sten.
Du kan förblinda dig av dina sorger.
Men du kan aldrig såra någon du älskar.
Inte utan anledning.
Du har fått ett träd att falla.
Du har lyft hans fötter från jorden.
Du har gjort honom till en fjäder i den starkaste storm.
Glöm aldrig bort att vi är din familj.
Skadar du oss, skadar du dig själv.
Sårar du oss, sårar du dig själv.
Vi är till för att hålla ihop,
men det kanske du har glömt?
One more time- chris medina
Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, just one more time
Wouldn't you love me like you used to
Love with you is so sublied
I was there for you, you where the for me
Can we get this back again?
Wouldn't you hold me like you used to
Hold it, girl, Just one more time
En slags lek.
Tänk om man skulle samlat alla era taskiga komentarer på ett bord.
Det skulle gått sönder på en gång.
Denna väg fylld med smärta, oro och sorg.
Så lång, alldeles för lång.
Människor så själviska, så tragiska.
De gör allt för sin egen makt, de själva för upp sig till toppen.
Medans de andra trycks ner på botten.
Inget erkännade, men ett avslöjande.
De njuter av andras lidande.
Medans de drabbades hjärta är svidande.
Av alla lögner och svek.
Det är alltihop ett fult spel, en slags lek.
Människor är människor.
Hjärta av sten.
De har förmågan att luras med ett inre sken som bedrar.
Sluta plåga, sluta såra. Ni förstår inte. Ni av andras självförtroende tar.
I stormens kallaste öga.
När jag ställer mig frågan,
vad ska jag göra?
Tittar jag frågande ut genom mitt fönster.
När jag ställer mig frågan,
vart ska jag ta vägen?
Tittar jag frågande ut genom mitt fönster.
På samma ställe, med samma känslor jag tittat ut genom samma fönster i 17 år.
Kanske dags att en dag sitta någon helt annan stans,
med en annan känsla och en ny vetenskap.
Kanske jag nästa gång sitter på andra sidan jorden?
Kanske jag sitter mitt ute till havs? eller uppe i ett flygplan.
Mina fotspår har försvunnit i stormens starkaste öga,
Mitt hjärta har slått för många slag i detta kalla palats.
Nu är det dags för en förändring,
en utmaning. Jag är starkare än vad jag bevisat för mig själv.
Jag välkomnar mitt gömda jag.
ditt hjärta, din smärta
Det finns så många olika sorters smärtor.
Vissa försvinner direkt, några sätter sig fast ett tag,
medans en del smärtor följer med dig genom hela livet.
En del smärtor kan man inte döda,
en annan smärta kan man döda.
I vetenskap om att den kan återuppstå.
Den vanliga smärtan är den värsta.
Den som människor ger varandra.
Anledningen till att man inte kan bota smärtan med medecin,
är för att den befinner sig på ett ställe ingen människa kommer åt.
Det omtalade hjärtat.
Denna smärta
Som att jag fördriver tiden medans ingen hör.
Jag tittar ut genom mitt fönster.
Alltid samma mönster.
Jag lyssnar på mitt hjärta,
som endast skriker smärta.
Jag tittar upp i taket,
då jag möter en ledsen blick.
Det är denna smärta som kom,
men aldrig gick.
Snälla sluta plåga.
jag ställer alltid denna fråga.
Men inget svar jag får
Det är någon som i mitt hjärta slår.
Tiden står stilla, mina ögon svider.
Det är väl så i dessa tider.
Jag hade hellre upplevt ett pistolskott mot min panna,
än att alltid uppleva samma.
Samma smärta dag ut och dag in.
somnar om
Tröttnat på synen av botten
jag har gått vilse från toppen.
Så mörkt.
Släcker lampan, tystar ljudet, dra täcket över.
Jag är ensam, det är det jag behöver.
Hela livet kan man inte stå med solskenet på toppen,
precis som du inte alltid kan leva med mörkret på botten.
Det är jobbigt att finna solsken.
Det existerar inte här just nu.
Lyckan är borta.
Jag hatar detta.
Jag vill försvinna,
men jag kan inte.
Jag vill inte komma tillbaka förens jag är glad.
Men kommer jag någonsin bli det?
jag vet att jag blir glad.
Men ju gladare jag blir,
desto mer ledsen och ensam sen.
Dessa smällar tar så hårt på mina krafter.
Jag orkar inte längre vara vaken.
Jag sover till jag vaknar
och när jag vaknar somnar jag om.
Roffe Ruff- farväl
Bara för att komma bort för en stund
Och glömma bort hur kasst jag mår en sekund
Försöker hålla mig lugn men ni vill bara pressa mig mer
För ingen skugga kommer falla över er
Så kanske e det tid, för mig att avsluta här
Att äntligen få ta mitt farväl
Jag har gått vilse i en känslokall värld
Jag orkar inte va till besvär
