bergersdikt

Tröttnat på synen av botten
jag har gått vilse från toppen.
Så mörkt.
Släcker lampan, tystar ljudet, dra täcket över.
Jag är ensam, det är det jag behöver.
Hela livet kan man inte stå med solskenet på toppen,
precis som du inte alltid kan leva med mörkret på botten.
Det är jobbigt att finna solsken.
Det existerar inte här just nu.
Lyckan är borta.
Jag hatar detta.
Jag vill försvinna,
men jag kan inte.
Jag vill inte komma tillbaka förens jag är glad.
Men kommer jag någonsin bli det?
jag vet att jag blir glad.
Men ju gladare jag blir,
desto mer ledsen och ensam sen.
Dessa smällar tar så hårt på mina krafter.
Jag orkar inte längre vara vaken.
Jag sover till jag vaknar
och när jag vaknar somnar jag om.