bergersdikt

Här sitter jag igen.
precis som igår och dagen innan det.
Med snurrande tankar och ett humör av mörkaste svart.
Jag vill vara osynlig samtidigt som jag vill synas.
Jag vill bli hörd samtidigt som jag vill kunna skrika utan att någon lyssnar.
Jag vill vara ful för att ingen ska lägga märke till mig,
samtidigt som jag vill vara lika snygg som alla andra.
Jag vill kunna tänka på ett annat sätt,
samtidigt som jag vill få bort alla tankar.
Jag vill vara glad hela tiden,
samtidigt som jag bara vill ligga i min säng och sova bort alla hemska känslor.
Det är nu det är höst.
Det hemskaste perioden av de alla.
Mörk och trisst.
Jag ska gå i ide och inte vakna upp förens jag är glad igen.
Men jag vet att hur länge jag än sover, 
kommer jag falla hit igen. 
Jag är trött, så trött att all min energi är försvunnen.
Jag orkar inte leta,
jag vill bara veta.
Varför jag mår som jag gör. 
Det är ingen som förstår, det är ingen som hör.